Oj då!

Idag uppstod en liten konflikt mellan en av mina kollleger och mig på vår APT. Vi skulle på N-programmet komma överens om om 2 punkter som eleverna ska ha med sig då det lämnar vår skola. En av dem var kritiskt tänkande. Då det mest (bara) pratades om de naturvetenskapliga ämnena, så undrade jag då om det inte även skulle gälla alla andra ämnen, t.ex. historia. "Jo, absolut", sa rektorn, och jag då frågade vår Hi-lärare, "Visst jobbar ni så?". Därpå mannen säger, "Ja, vi lär bl.a. ut vad som är ont. "VA!!!????" var min respons. "Menar du att du utgår från att något är ont? Och isf - vad är ont/ondska?" "Ja, att människan förgörs." "Hur vet du det?" "Ja men det säger väl sig självt?" "Nej, förklara hur du resonerar!" "Ja men, så är det ju bara...". "Oj, här har jag gått miste om något otroligt viktigt och grundläggande - du måste kunna formulera dig närmre!" "Nja, men det är som sagt självklart." "Nej, absolut inte - för mig skulle det kunna vara precis tvärtom. Säg inte att du också säger att det finns något som är rätt/orätt?" "Men det är klart att det finns!" "VA????????!!!!!!!" "Ja, men FN säger ju bl.a. att man inte får bla bla bla." "So what?" Åsikter ändras väl hela tiden?? Det är väl bara subjektiva åsikter som figurerar runt i världen - den som uttrycker sig bäst får flest anhängare. Om du nu står får sanningen, likt naturlagarna, så borde du sluta forska och istället ägna dig åt att missionera!!!" Där slutade diskussionen, då rektorn bröt...