?

Jag vet ej hur jag mår egentligen - det känns nästan som att mitt jag åker någon typ av bergochdalbana. Ena sekunden e allt kalas, medan den andra är halvk-k (dvs. likt ett stånd på en man på 80 utan Viagra, en neråtpekande snopp). Det är inte så att jag är deppig, olycklig eller så, utan snarare är dalkänslan en typ av orklöshetsmood. Jag gissar på att detta beror på vädret - för vem fan kan skratta dygnet runt, o-e-påverkad, när det är kallt, regnar och blåser varenda jävla dag. Dessutom är det mörkt nästan jämt. Idag steg jag upp 05.20 för att gymma, det var mörkt och pisstrist ute, det var mörkt i nästan alla fönster. Träningen gick ifs inte bajs, var bara svagare i chins och armhävningar (dock mådde jag som en prinsessa sist jag styrketränade; min axel var bättre då också, trots att det bara är en vecka sedan sist - jag är så jävla nojjig över axelhelvetet - har ont som fan igen, rörligheten bakåt e ej åtserställd än (dock framåt/uppåt
:-D). Men det e en viss skillnad mellan att träna halv sex på morgonen utan mat i sig och en em när man ätit bra hela dagen (+ e riktigt vaken).

På tal om vaken - Jesus Kristus vad trött jag var idag! Somnade i stort sett till när mina elever skrev prov imorse. Jag sov förvisso vara 3 h 40 min + tung styrketräning och "endast" ÄCKLIGT proteinpulver efter det (+ att jag sov ung. lika länge dagen innan..). Att sitta stilla och rätta andra skrivningar då de skriver kan vara rena rama sömnpillret. Vaknade dock till efter den lektionen. Sista lektionen var ett muntligt prov (som gick bra, både jag och kidsen hade ball, hoppas jag iaf), där jag bl.a. frågade eleverna "Kan man klona ett jag? Dvs. går det att få en exakt kopia av sig sjäv? Låt oss säga att det går att klona exakt samma genestiska uppsättning av dig, och att man sedan utsätter denna kloning för EXAKT samma upplevelser som du (dvs. samma andetag, samma möten, samma luft, dvs. allt är exakt likadant - något som givetvis bara är realiserbart i teorin), skulle det då bli en exakt kopia av dig, en individ som tänker exakt samma tankar som du, eller är du ej en produkt av miljön, utan du är undik i dig själv? Själv tror jag på det senare, trots att det går emot mitt ställningstagande att vi ej har en fri vila, utan allt vi gör beror på vad som har skett tidigare i våra liv. Jag är dock lite osäker i denna fråga, men spontant (spontant o spontant - jag har givetvis som filosofilärare både tänkt och diskuterat denna fråga ofta). Jag låter detta avsluta dagens rubrik. Hur föds ditt jag??? Är det medfött och förlamat från yttre påverkan, eller en produkt av arv och miljö?