I tisdags

så hoppade jag vägningen, visste att det var plus. Tränade iaf. Men när jag kom hem grät jag hela tiden tills jag gick till jobbet. Tog mig igenom två lektioner på vardera 80 min. Mina ögon var tunga som fan pga allt gråt. Var spikrakt ner i ett hål. Mådde skit. Bättre nu, men inte helt, Kämpar hela tidne för att inte gråta el vara nere. Igår var det AW med shuffleboard på Möllan. Jag var nykter, fick ångest, men det var kul att spela. Rusad hem efter en timme. Väntade på min man som hade jobbat på jobbet för första gången på länge, och som också hade en kvällsaktivitet efter det. Ikväll ska han träffa vän. Jag ska rätta prov. Och göra mitt bästa för att inte bryta ihop. Det regnar varje dag, i morse så mycket att mina regnkläder knappt hjälpte. Idag är det lucnh ute med kansliet. Gott. Vill vara på gymmet, men ändå inte. Vill klappa katten, han är söt. Men jag är på jobbet så det går inte. :( KAN INTE MITT LIV BLI LJUST IGEN?????????????????????????????????????????????????

Drygt 1 1/2 vecka senare och jag är..

.. ännu ej glad..M Men jag har inte varit ledsen hela tiden emellan, men heller inte glad. Idag e det värst, mest pga att jag har haft huvudvärk i hela huvudet i 2 dagar, och jag har väldigt sällan det. Vill inte dö. Har jag ont i morgon också så blir det läkarbesök. Det går också trögt med Spanien, nu vill de ha ytterligare ett intyg som säger att jag är frisk att skaffa barn. Orkar inte. Min kollega E e också dålig, astrist. Någo träffade en ny vän igår, jag satt på Stadsbiblioteket hela dagen - lyckades göra en PP om språkhistoria och rätta en halv klass fs-prov. Det var faktiskt typ fullt på biblan trots söndag. Det var ett bra ställe att sitta på för att jobba. Gymmade mån, tis, ons lör och sön förra vecka - men väger ändå mer än vid senaste invägningen förra veckan då jag hade gått ner 8 hg. I förrgår skrapade jag upp hela min häl, ser ut som att en tiger har rivit mig, och det gör svinont. Orkade ej gå till gymmet i morse pga av det. Och nu sitter jag här och hatar mig själv. Hur kan man vara så satans ful som jag är? Vidrig! :( De blev iaf fördiga med dräneringen förra vecka - väldigt skönt!!! Kan inte bara allt vända till det posetiva nu!!! Jag/Vi behöver verkligen det!

Tiden går...

Vi har folk här som dränerar runt huset + byter avloppsröret på framsidan. Det e KAOS, men så skönt att det bli av. Två saker e sorgliga, häcken fick ryka och även syrénträdet, det träd som Enzo gillar då det sitter fåglar där. Förra lördagen var Kelly med familj här. Mycket trevligt! De sov dock i Lund. Denna vecka har vi haft den årliga (inställd förra året pga pandemin) tvådagarskursen med LR i Höllviken. Det gick fint. Sprang faktikt innan minglet. 5 km längs havet (vägen till vår stuga). Sitter nu och väntar på att Mio ska komma och leverera R:s nya bäddmadrass, även han vill ha extra fast. Känner mig lite nere, orlig för saker och så saknar jag mamma och Selma. Jag vill pussa Selmas mungipa och det finns så mycket ajg skulle vilja berätta för mamma.