Dag 7

inleddes faktiskt med att det var väckarklockan, och inte hunden, som väckte mig. Men så fort den ringde, så visste nån att det var dags för pusskalas, så kl. 07.30 överöstes jag av ren kärlek. Jag steg upp, slängde ihop en deg till morgonbullarna (Fan! I Skåne säger man "bullar" även till frallor (när jag flyttade till Malmö så gick jag förbi en affär där skylten utanför lovade 10 bullar för 10:-. Wow! tänkte jag, trots att jag ej gillar bullar (i den mening som jag trodde bullar var). Men det var ju ej kanelbullar, som jag trodde det var, utan frallor). Och nu efter 17 år i denna stad så har jag börjar anamma detta ord även då jag ej snackar om kanelbullar. Jag har lite svårt att veta vad jag ska säga till de frallor som ej är frallor (vatten och mjöl typ), jag vet alltså ej vad jag ska kalla de "frallor" som jag bakar, men som inte innehåller vetemjöl, utan är fullproppade med nyttigheter. Småbröd går ej, för för mig så är det SMÅ bröd (alltså typ limpor). Well well...jag har iaf bakat fralliknande bullar idag. Eller de ligger på jäsning. Snart ska jag baka ut skiten och sedan föra något som också står på min HATlista - nämligen diska en degbunke. Hysteriskt jobbigt och tråkigt - degen blir ju för fan till lim och fastnar överallt. Så fort jag tror jag har diskat eländet klart, så ligger där en fuktigt bit deg kvar i bunken. Man måste nästan alltid offra en diskbortse vid de tillfällena.

Och efter degfixande tog jag hunden för att gå en långis, vilket vi alltid gör på söndagmorgornar. Idag hade vi dock extra tur - för en hund, Puma, som Selma har träffat förr och som nästan ser exakt likadan ut som hennes kille Apollo, var också ute och gick - så de fick leka i en hel timme. Nice, hon fick leka av sig och jag fick prata av mig. Jag har bara träffat hunden med husse innan, men idag var det matte som var ute med honom, en jättetrevlig tjej som läser till ett jobb som jag verkligen skulle vilja ha, nämligen Trädgårdsmästare! Hon avr ockås snackig, så vi hade det snackekul och dessutom så var hundarna sjukt underhållande. Puma är som ett rådjur som kan hoppa hur långt som helst. Och medan han springer och hoppar ligger en annan som en flundra och inväntar sitt "offer". Haha, fan vad söta de var. Nu ligger hon och sover i hallen, något som nästan aldrig händer annars. I vanliga fall hade hon efter en söndagsprommis, satt sig bredvis mig och pipit. Så det är med frid i hjärtat som jag nu tittar på lekdjurets sussmun.

I övrigt fick jag en riktig chock när jag för en lite stund sedan kollade på de bilder som ska bli min a"före"-bilder (innan min viktnedgång) - alltså, är jag verkligen såååå stor? Fan vad man kan ljuga för sig själv med rätt kläder. Det var verkligen ett wake up-call!

Nu blir det utbak av bröd, sedan städning av kök + klädkammare.