
... är bl.a. de som säger: "Oj, jag har visst glömt att äta idag!" Möjligen att man inte hinner äta, men glömma... No no -kanske om man befinner sig i förlösande (barn) stund eller allvarlig kris (krig, sorg etc.), men annars NEJ. Det är inte möjligt. Om jag inte äter, så tänker jag på när och vad jag ska äta härnäst. När jag går och lägger mig brukar jag längta så mycket till morgonen för då ska jag få äta frukost (en måltid som jag nästan föredrar, om det nu går att sätta någon måltid framför en annan). Bor jag på hotell, ja då är både jag och mannen, om vi reser ihop, så till oss att det är genant. Vi brukar redan innan vi åker iväg berätta vad vi ska börja med under frukosten - dvs. hur vi ska lägga upp ätplanen; jag har dock svårt att sortera det i olika delar, utan vill helst ha en tallrik likt en brick, så att hela min frullebuffé kan få plats. När jag är hemma, ja typ alltid då, så längtar jag ofta så mycket att jag, likt en mamma som har ett otåligt julkappsväntande barn, ibland brukar ge mig en liten smygsmak på vad som komma skall. Likt en liten förjulklapp för att minska hysterin som ligger runt hörnet, brukar jag således ge mig själv en liten macka
(och lite yoggi + start + lite juice..) redan kvällen innan, så även ikväll. Det är också därför någon sitter och hasar bredvid mig, dvs. jag har en lite svartpälsad sak som sitter lutad mot väggen för att få ett visst stöd, men tassarna halkar en efter en ut på trägolvet tills hon måste anstränga magen lite och dra in de små benen igen. Sedan börja de glida igen... Jag ska strax nattkissa henne, och därför har jag sparat en lite mackkant som jag lagt på bordskanten - jag vet att hon sitter hos mig så länge mackan är kvar (och hon inte tigger i sig - hon tittar åt ett annat håll, så det är eg bara trevligt med lite tyst men mysigt sällskap bredvid mig).Redan igår började jag känna mig sjuk - VILL INTE! Kände mig bättre i morse. Men i em kom känningarna tillbaka igen. Ska köpa mig en febertermometer; men då FÅ (typ knappt ens de för flera miljarder som de har inne på sjukhusen) visar rätt temperatur - jag syftar då enbart på mun- och örontermometrar. De i anus fungerar till 100 %. De är alltså både billigast och bäst, en dessvärre inte alltför vanligt kombination; trist bara att det skulle gälla en anustemp, inget man direkt visar på jobbet och säger: "Fatta vilket jävla kap alltså!". Snarare är det väl så att man idag tvingas säga att om någon skulle finna den i ens ägor: "Det är till hunden. Du vet man stoppar inte glas i en hunds mun, och öronen är så konstigt utformade att det skulle vara svårt att få till det rätt. Men anus, ja, det blir säkrast så, även att jag tvingas hålla den i 2 minuter. Det går inte fortare att ta anustemp på hundar än på människor.." Helt plötsligt har man pratat så länge att vederbörande vet att man ljuger och att saken de håller i handen ev. har varit i mitt anus eller rent av både mitt och min sambos; eller brukar folk ha familjeupplagor, likt tandborstar. Dvs. att man delar inte termo. I min familj delade vi.... Min förhoppning är att den som nyttjades när jag var barn är kastad. För nog har väl en temp ett bäst före datum - lite som en toaborste. Iofs byter folk dessa borstar nog så sällan- dock ej vi (har en hel hög 5:-borstar från IKEA hemma). Det äckliga är när de ska kastas - den vätska som brukar samlas i koppen avsedd för toaborsten är inget man skulle dricka ens om man varit i öknen i en vecka utan vatten. Tanken att nu få det äckliga på sig gör att man i sin skräck darrar på handen, vilket ej är bra just i skedet då koppen ska lyftas upp och sedan ner i påsen. Har misslyckats mer än en gång. Därför byter jag ofta - vattnet i den är faktiskt nästan drickbart, så pass ofta, jämfört med många, byter jag. Tillbaka till febern. Jag vet ej säkert, och det vill jag göra, när jag har feber och inte. Och nej, Selma har ingen temp, så om du hittar en nästa gång du letar efter värktabletter i min medicinlåda och stöter på, så lär det vara min, och det lär också vara använd, för jag kommer definitivt vilja se om de fungerar.
(Kom precis på att vi under en period hade några överdrag till febertermometern när jag var liten. Likt kondomer. Man trädde dem alltså på tempen och sedan var det bara att köra på - sedan drog man ut tempen och drog sedan av "kondomen" som spolades ner i toan, eller nej - inget plast i toan - den skulle slängas i soporna.. dvs. under vasken i köket...., dvs. en mer hygienisk (nja, hygienisk med tanke på vad jag nyss skrev..) variant på det billigare, MEN exaktmätande, verktyget. Dock så kan jag avslöja varför man ej gör riktiga kondomer i material likt presenningsplast - det är inte skönt...)
Hittade bilden på tekniskamusseét.com - kul att de ting jag hade i röven som barn, idag anses vara så omoderna att de hamnat på museúm... (för ja, vi hade en med siffror som man själv skulle läsa av - digitala siffror var tydligen för modernt för mina föräldrar... jag flyttade hemifrån 1993..) Jag är rädd att denna gamla temp fortfarande är i bruk "hemma"... Isf får man väl bara säga grattis till tillverkaren, för både en billig, exakt och hållbar produkt!
Nu har hunden lagt sig under bordet och sover. Ska väcka henne med ett duft"krus" - mackkanten.