När jag gick på mellanstadiet så fanns det discotek, dvs. områdets ungdomsgård, som bytte namn lite då och då, med syftet att se till att stället förblev fräscht och attraktivt (som att de hade konkurrens...). Huvudfritidsledaren var en man som i sin vision såg ett enat samhälle - ett sh där alla är vänner och där man istället för att säga hej, kramas, och hans fru var en god och bohemisk urmoder. Av dem båda så var nog mamman mer.. Nej, jag ska inte blotta dem mer. Goda var de iaf fall i den meningen att de ofta erbjöd säng och kärlek till de barn som ej fick det hemma - de hade alltså oftast fosterbarn. Nog om dem. Ett av namnen på discot var "Minidiscot", ett annat var "Tre apor". Jag gillade verkligen att gå på detta ställe (det var utöver olika idrottsdagar, den enda chansen att träffa folk från andra skolor). Men det var knappt värt att gå dit när det hette det sistnämnda. Av någon anledning så retade min pappa mig något sjukt för att jag skulle till "Tre apor". Jag kan inte ens idag se vad som var roligt med det. Men jag kan inte heller förstå att jag kunde bli så arg. Eller jo, det kan jag nog trots allt.(Vinet är, by the way, gott.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar