Selma min hund. Jag måste bara säga att jag är så stolt över detta lilla djur. Hon har varit som en ängel hela tiden. Barnen har lekt med henne, hon har vaktat både oss alla och lägret i sig - så fort en "inkräktare" går förbi, så går hon upp mot dem och kollar in dem. Dock skulle hon väl säkert släppa in vem som helst, då hon är så sjukt social och glad! Hon har iaf skött sitt jobb kalasbra. Så bra att hon däckat först av alla varje kväll på sitt skinn (pläd) framför brasan. Hon är så snäll, trots allt som händer, t.ex. att hon råkar bli tramap på, att barnen tar lite väl hårt i henne ibland, så ler hon bara och viftar på den där söta svansen. Alla som träffar henne älskar (nja, det var kanske att ta i lite) henne och tycker atyt hon är dne snällaste hund de har träffat. Det stämmer - hon är bäst, den lilla råttmusen som har gått helt naken hela veckan (varken halsband eller koppel har varit framme under campingen och hon har således fått gå helt fritt och har utan en massa rop och skrik (ok, vi ropar på henne om hon är borta för länge och då kommer hon direkt). En kväll kunde jag dock ej hitta henne. Gick då upp till tältet där hon lyckats pressa sig in i det och in i vårt "sovrum" - där låg hon lite orolig för att bli bortkörd, nerbäddad i våra sovsäckar. Väldigt sött!!!Selma - I LOVE YOU!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar