När jag skulle rasta det lilla djuret i morse så var det kolmörkt ute, vilket gjorde att jag valde att sätta på råttan hennes väst (reflex). Hon HATAR att ha den. Hennes hoppande och leende av att jag ha sagt att vi ska gå ut, byttes genast ut mot sorg och surande - se bilden! Hon typ limmar sig fast i mattan och vill ej resa sig förrän man säger till på allvar. Hon hoppas in i det sista att jag ska ångra mig och ta av den genanta västen.
Men när vi väl var ute och hon fick springa okopplad på kyrkogården, så kom leendet och glädjen åter tillbaka - speciellt då vi sprang och jagade kaninerna likt två idioter. Men vi hade riktigt jävla kul - och hon fick dessutom en lång morgonpromenad, vilket gör att hon sover en ännu skönare fm-lur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar