Antiklimax pga. en barnslig och orealistisk önskan!

När jag tittar på min julgran känner jag en viss värme, den är så söt och gullig. Samtidigt vill jag slänga ut den och i samma anda kasta ner alla julsaker och adventsljusstakar i jullådan, för att byta ut allt mot den vanliga inredningen igen. Min julkänsla dör ungefär samtidigt som jultomten lämnar oss. Det låter kanske konstigt, men på något sätt är det efter julklappsutdelningen som jag bara vill låsa in mig någonstans och bara vara för mig själv. Det är inte så att jag mår dåligt, är deprimerad eller tycker illa om folket runt mig, inte alls. Det är bara det att det aldrig blir så bra som jag vill + att julen verkligen dör efter det, vi har ju en tendens att bygga upp allt kring mat och paket, och när de båda sakerna är avklarade, så ja....

Som jag har skrivit förr så älskar jag ju julen, och det är där problemet ligger - jag bygger upp världens största förväntningar på julafton, och så uppnås de aldrig. Detta trots att jag alltid har en jättenice jul - både när jag är hos min syster och hos mina svärföräldrar (både mat, sällskap och pyntning är så bra som det bara kan bli, verkligen!!!). Varför känner jag då så? Vad är det för förväntningar som jag har, men som aldrig uppnås? Ja, jag vet inte riktigt; men jag börjar redan i augusti att bygga på en lyckoruskänsla som är tänkt att explodera ut på julafton - jag bygger på den genom att läsa jultidningar, köpa julsaker, läsa julrecept, fundera på hur jag själv skulle anordna en jul, titta på julfilmer, adventpynta, julmysa, göra julgodis, etc. Och när julafton sedan kommer - ja, då är det tänkt att min proppfulla lyckoboll ska explodera likt en raket på nyårsafton, men istället smälter den likt en snöboll i regn..., nja, snöblandat regn... Hur kan jag få bollen att säga puff? ????? I don't know! Kanske om självaste jultomten kom på besök. Ja, det skulle nog vara han som får mig att le stort och känna lyckan kittla mitt jag. Jag har i hela mitt verkligen velat att denna man ska finnas. Jag vet att det inte låter klokt, som att jag borde vara inlåst på S:t Lars eller Gullberna; men det är den barnsliga och hoppfulla delen i mig som vill att det ska finnas något mer än det som vi är medvetna om idag. Troll, älvor, etc. - ska även de komma till liv i min "önskevärld"? Ja, varför inte - det vore ju rent av fantastiskt om det exv. fanns troll! Undrar hur de hade varit? Hade de bott i skogen och kidnappat barn som plockar bär?

När jag var i 9-årsåldern så visades ett jullovsmorgonprogram som handlade om några barn som hittade minikinmänniskor - de var, som namnet indikerar på, minifolk, kanske 20 cm höga. Fasen vad jag önskade min en minikinmänniska!!! Det skulle ha varit som att ha en levande docka. Min önskan om något mer än det vi ser har alltså alltid funnits. Vissa väljer att tro på Gud medan vissa väljer att tro på något annat (det är faktiskt förhållandevis många som tror på skogstomtar och då menar jag ej barn, utan vuxna). Men jag får nog släppa min tomteförväntan och istället arbeta på att få bollen att puffas ut som den är tänkt att göra; frågan är bara hur dess innehåll ska räcka till juldagen och de andra dagarna fram till Knut..... Jag kan dock trösta mig genom att påminna mig om att jag nog är en av de som njuter allra mest under hela december, då förberedelserna inför den stundande högtiden är i full gång - då är leendet stort! (Och givetvis är det inte så att jag går och hoppas eller tror att tomten eller ett troll ska dyka upp, riktigt så störd är jag inte! Jag vet att de inte existerar mer än fantasins värld. Jag tenderar bara att bygga upp en förväntan bortom det realistiska - kanske pga. mina frekventa tankar gällande existensiella frågor... Men tankarna är inte tyngre än mina dagdrömmar om att jag ska vinna på lotto...)


PS. Till mina nära och kära - jag är verkligen glad i ert sällskap under julen, så glad man kan bli utan besök av denna mytomspunne man i röda kläder ;-)! Och jag vill inte låsa in mig rent fysiskt, det är bara det att jag i ögonblicket (precis som vid många andra tillfällen) kan gripas av en flykttanke, som inte har något med folket runt omkring mig att göra. En tanke som försvinner lika fort som den kommer, iaf oftast. Dessutom så skulle jag med all säkerhet nå samma antiklimaxkänsla även om Mr Santa kom på besök; julen skulle ju få ett lika abrupt slut ändå... Ska vi skita o julklappar och bara umgås? Ja och Nej, jag gillar julklappar - både att få och att ge, men det är ändå när de har delats ut som julen mer eller mindre dör...