Ibland känner jag mig så glad och lycklig, och jag njuter och känner mig tacksam för att jag lever. Sist jag hade en riktig sådan känsla var förra måndagen då jag flanerade längs en kanal i Köpenhamn (bild). Jag tror att det är naturen och dofter som får mig att känna så, då det i stort sett alltid är när jag är utomhus och stannar upp och tittar mig omkring som jag känner så. Nu när jag var ute med Selma i kyrkogården (ovanligt - vi bor typ på där..) fick jag lite av en sådan känsla. Båda två stannade upp samtidigt, och faktiskt så råkade våra blickar hamna på samma element, nämligen ett praktfullt träd med vackra höstlov som glimrade mot oss. Vi stod länge så, innan vi exakt samtidigt tittade på varandra och gick vidare, för att istället jaga kaniner (som två galningar sprang vi längs gångarna - men shit vad kul vi hade). Det var nära att hon knep en kanin. Undrar vad hon skulle göra om hon verkligen lyckades fånga en. Jag tror faktiskt att hon skulle döda den..
När jag var på stan idag, så luktade det lastbilsavgaser.Och den doften blir helt annorlunda när det är kallt ute. Och jag får du barndomsminnen av dem. Jag, min syrra och några kusiner satt nämligen på lastbilsflak utklädda till tomtar och vinkade till folk på Karlskronas sedvanliga luciatåg genom staden. Som tack för det fick vi varsin stor godispåse - något man såg fram emot helt vansinnigt mycket. Dessvärre slutade denna tradition för oss efter ett par år - min gissning är att det berodde på att min kusin L började ge sig själv lite fria händer på flaket. Där fanns bl.a. ett litet tomtehus som var upplyst och som inte kunde gå in i. L fixade det genom att ta sönder dörren. Sedan plockade han av inredning, typ kottar och sådant, och kastade på vissa människor som hade kommit för att få lite julstämning. Ord som idiot, barnmisshandlare och fetto, florerade också. Så det var nog därför vi ej fick vara tomtar längre. Det är dock inte det enda som min kusse och jag har blivit portade från. Folk (släkt) fick för sig att vi två ihop ej kunde vara på en seriös tillställning utan att det hände något av negativ karaktär. Bl.a. blev alla i släkten bjudna på en annan kusins bröllop, dvs. alla utom L och jag - och då var vi ändå 17 år.
Nu ska jag ge mig i kast med hallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar