BIL?

Idag har vi farit runt och kollat på en "ny" bil. Den första trodde vi stenhårt på, men båda var nära att spy på/i den. En rökare hade definitivt varit förra ägaren - den stank som fan + att den kändes skitig. Den andra bilen vi provade av samma bilhandlare var bättre, men kopplingen var kass. Bilmannen sa då detta: "Tycker du det?! Nja, jag provade den imorse och då kändes den bra. Men du, det är en sån där koppling som ställer in sig själv!". Jasså, en sådan koppling, vad nice!! What?? Är ifs ingen bilexpert, men va? No way! Själva stället kändes också helt jävla röv, som att man hade kommit in i en dansk el svensk film där man målat upp "the bad man" - dvs. otroligt överdrivet och patetiskt man med öppen skjorta, bakåtslickat halvgrått hår, cigg i munnen och med allmänt kaxig/störig attityd. Som att det skulle kännas tryggt att köpa bil av en idiot! Mmmm...verkligen! Nästa bilman var betydligt bättre, även att det känns som att de övertalar bilarna, likt de vore diamaneter trots flera år på nacken. Men vi fann iaf en som vi kan tänka oss. Vi ska kolla in en annan bil imorgon innan vi känner vad vi vill. Men fan vad vi båda hoppas på att vi kör hem i annan bil imorgon! Vår nuvarande Ford Mondeo har dock troget tagit oss dit vi vill, det har den verkligen, men nu är det verkligen dags för ett byte!

Igår var det ju personalfest. Det blev riktigt lyckat! Det var inte lika många anmälda som vanligt, men det kvittade - det blev kalas ändå! Temat var premiär - då vi precis ( i måndags) återinvigde vår skola. Vi hade röd (kort...) matta, fotografer, bandklippning och allt. Maten var lättsam och god. Vi hade ett band som spelade och vid ett tillfälle dansade ALLA, ingen satt. Ovanligt, och jävligt kul! Alkoholmässigt tog jag dock det förhållandevis soft med tanke på den stundande matchen.

Nu är det tydligen fotbollsmatch, Sverige-Danmark. Me don´t like fotboll. Det e faktiskt snarare så att jag hatar det. Den enda anledningen för mig att titta skulle vara om min systerson spelade.

Idag har jag en vilodag - även om grundtanken var nån helt annan... Men ibland måste man lyssna på sin kropp. Att jag har ett litet blåöga (mus) och ett ömt lår är ingen ursäkt för mig att inte sparras idag - utan för att min kropp var sliten och allmänt ovillig. Men den främsta anlednining till varför jag trots kroppens ovilja ej sparrades idag var just bilköpsletandet.

Äntligen fick jag snacka med min syster idag - har inte haft matchande snacktider på evigheter. Hennes son konfirmerar sig - något jag knappt trodde existerade idag (trots rel.lärare). Min konf. var det värsta jag gjort i hela mitt liv. T.o.m. min konf.prsät tyckte att jag borde sluta. Men hade det gått? Visst...! I min släkt (mammas sida) är det något som man "bara gör". Precis som att man också döper sina barn. Jag har absolut inte något emot att man döper sina - inte alls, så länge man är troende. Min mamma har dock (likt massor av andra svenska egentligen ickereligiösa människor) fått för sig att om man inte döper barnet så har det inget namn. Hon, liksom många andra, nyttjar ordet döpa synonymt med namnge, vilket inte riktigt stämmer. Döpa betyder att man kommer in i Kristus familj. Och är men ej kristen så förstår jag inte varför man ska döpa någon. Kanske för att, ja, ah jag vet inte... Mest troligt pga tradition.

Nu ska vi käka SEN middag!