SORG

Min vän Åsa valde att den 5/5 att ta sitt liv, genom hängning. Jag fick beskedet dagen efter (efter att jag när cyklade hem samma dag kände på mig att något inte stämde med just Åsa). R var i stugen med en annan vän, D. Jag var alltså själv. Chockades så. HUR kunde det ske?? Varför? I morgon begravs hon här på samma kyrkogård som Fransisca ligger i, men på den judiska avdelningen, dvs där vi bor. Tror inte jag gråtit så mycket i hela mitt liv som när jag fick beskedet. Magert stöd av den jag behövde det från. Dagen efter kom svärföräldrana, de finaste dock, och stannade i 6 dagar, vilket gjorde att jag ej fick sörja efter behov. Och jag har MYCKET på jobbet, både fackligt o i skolan. STÖD? Nja.. Att nån har inlett en vänskap gör inget bättre. Jag mår på riktigt skit just nu.