Min mamma finns inte längre..

.. och nu börjar jag tro/fatta det, men ändå INTE!!! I morgon e det ursättning. Hade jag bott i K-na, så hade vi sk varit där, men att bo i en annan stad med ansvar för elever sätter en i en annan sits. Jag har inte sagt adjö än, och jag tror inte jag någonsin kan det.. HUR kan folk tycka att gråt e terapi? För mig e det det som gör mig till en död.. Fan vad jag hatar detta!! SAKNAR MAMMA SINNESSJUKT MYCKET!