På torsdagen trillade Selma en gång då vi var ute, men jag "skrattade" mest åt det, trodde hon snubblade över nåt.. På fredagen när vi innan kvällningen skulle åka ut till stugan pep hon inte alls, och hon typ en galen annars. Och när allt var inburet i bilen och jag skulle hämta henne, orkade inte bakbenen med riktigt..., de typ vek sig, coh värre blev det i stugan. Under natten verkade hon bättra sig, så hon vid typ halv sex ville dricka och kissa och själv hoppade nedför trapporna.
Men det var en vilseledning, ty hon blev sämre. Efter lunch ville knappt ens frambenen hålla henne uppe. Vi ville dock ej ta henne till djursjukhuset, då vi ej var beredda att ta farväl... Vi grät som djur, sår under ögonen. Vi skrapade färg ömsom kollade och pussade på Selma. Vis 16 drog mr för kite, och jag vakade över S. Kl. 17 tog jag fram en päronglass, och då lyfte hon huvudet och år upp hela glassen, sedan kalkonskivor och vatten. Och pö om pö försvann "förlamningen". :D
Men det var en vilseledning, ty hon blev sämre. Efter lunch ville knappt ens frambenen hålla henne uppe. Vi ville dock ej ta henne till djursjukhuset, då vi ej var beredda att ta farväl... Vi grät som djur, sår under ögonen. Vi skrapade färg ömsom kollade och pussade på Selma. Vis 16 drog mr för kite, och jag vakade över S. Kl. 17 tog jag fram en päronglass, och då lyfte hon huvudet och år upp hela glassen, sedan kalkonskivor och vatten. Och pö om pö försvann "förlamningen". :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar