Jag vore en stor lögnare om jag sa att dagen har varit strålande - dock har dess sken (eller brist på den) bara utgått från k-k-h.värken. Iofs så var jag faktiskt rasande då jag steg upp. Why? Jo, mitt hår var skitigt + att min nagelrot var helt blottad på tummen (AJ!!!). Bot? Dusch och, ja, det var bara att uthärda smärtan, som snabbt kom att överröstas av huvudvärken. Humöret ändrades då från ett grrr till ett ajj, varav det senare nästan är att föredra - ilska drar så jävla mycket energi ur mig (obs. dock ej kcal-mässigt, tyvärr). Varvade dagen med tvätt, aj, julgransdöd (klippte ner julgranen i en påse, så nu är vardagsrummet också fritt från julpynt) och tv-tittande. Fram mot 20 började h.värken att lätta, så det var ej så jobbigt att hämta pizzorna vi hade beställt. Hade dessutom med mig den reflexbeklädda svartlusen, och då blir oftast allt bättre. (Hon har faktiskt varit riktigt snäll mot mig idag - gissar på att hon har anat att mammin ej mått kanonkanon.)
Avslutade de gemensamma (med mannen) dagsaktiviteterna med att (efter pizzaätandet + reprisskådande av "Stjärnor på slottet" (där Björn Ramelid åter bjöd på varieté på hög, HÖG, nivå!) återse "Fight club". Nu soffsover Mr, medan jag försöker finna sovlust framför datorn. Borde vara lätt, med tanke på tidig uppgång + nu återkommen h-värk, men no, pigg som fan, eller, pigg iaf...
Tog mig nyss en nattlig macka, vilket trots SMYG (med stängda dörrar och silkeshandskar på) väckte ett löss, som i sin tur väckte en man, som nu borstar sina tänder... Jag vill ej sova än; jag borde kanske göra det (vem som nu kan/ska avgöra något sådant) - men jag e ju pigg. Vill skriva lite, jobba lite och kolla lite inspelat. Sedan kan jag sova, men inte nu... Please!!!!
Mannen har nu gått till sängs utan mig. Wow! Det e nog fan första gången någonsin - det är annars alltid jag som vill sova först (OBS, oavsett tid). Nu e klockan exakt 03.00. Och jag tänker - Om jag hade haft barn, hade jag då kunnat göra detta? - dvs. Hade jag kunnat "vända" på dygnet som jag har gjort denna julhelg? Kunnat och kunnat, jag hade förstås kunnat göra det, men särskilt fruktbart hade det förmodligen ej varit (även att jag givetvis ej kan säga att det är det nu, trots barnlös). Är det därför jag har valt ett barnfritt liv? För att kunna göra vad jag vill när jag vill? Ja, självklart e det en av anledningarna. Förr gillade jag ej barn - nu gör jag det (OBS: INTE alla, fortfarnde få..). Men en av anledningarna till varför jag ej ville ha barn då jag var yngre var just pga. mitt ogillande av detta, ja, kan man kalla det, ting?, nja, snarare väsen (eller som jag säkert hade sagt som ung, dvs. för en miljard år sedan, denna ännu outvecklade människa (även att jag garanterat ej ens hade kunnat ge ett naivt tonårssvar på frågan: "När når man stadiet 'fullständigt utvecklad människa?'"). Jag väljer för allas trevnad att lämna detta ämne - det är alltför outtömligt för mig (med tilläggsorden att bredvid mig ligger en bok som bär titeln "14 år till salu - en skakande svensk historia" (vilket, för att vara en svensklärartönt, syftar på att flickan som boken handlar om är 14 år OCH till salu, inte att någon/något är till salu i 14 år..., ja, ja - I know - ni behöver ej säga något..!!). Flickan har vanlig familj, men trots det så säljer hon sig redan 14-åring. Jag tar för givet att detta inte bara var jobbigt för henne, utan även för hennes föräldrar. Hade de kunnat stoppa henne? Kanske, kanske inte. Jag tror att man är ruskigt maktlös som förälder; men trots det så kan lidandet pga. barnets handlingar/val bli svårt. Är det en orsak att till man avstå från föräldrarskap? Kanske, kanske inte - jag misstänker dock att de flesta nuvarande föräldrar skulle svara "Nej, absolut inte!!!" Men varför skulle de svara så? Bara för att vara politiskt korrekta? Ett annat svar, skulle ju närmast betyda att tänka bort sina barn... Inget svar är varken rätt eller enkelt. Jag tror nämligen att de flesta föräldrar skulle hålla med om att inget är större och vackrare än kärleken till ens barn, och inget är värre än lidandet om ens barn lider eller går bort. Kan man sätta dessa två element på samma våg och låta dem slåss med varandra? Knappast, va?. )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar