STRESS...!!!???...Hmmm...?

Jag känner mig sinnessjukt stressed - men frågan är om jag egentligen verkligen är det. Det finns ifs en mängd saker jag borde hinna med innan jag börjar jobba snart (dessutom ska jag till mina föräldrar nästa vecka..), men det är inte livsviktigt att jag hinner med dem. Mitt panikjag säger att jag MÅSTE hinna måla alla lister i lyan, städa båda klädkamrarna, avsluta den sortering och planering som jag påbörjade i somras gällande mitt jobbmaterial, gå ner 4 kg, bli vältränad (ja, på 1 1/2 v...), träffa ett gäng personer jag ej hunnit träffa på EVIGHETER, tvätta alla fönster, inreda vardagsrum, tvättrummet, hallen och köket, måla kaklet i tvättrummet, laga mellanmål (t.ex. nyttiga matmuffins) att frysa in, sortera ett vinds- och två källarförråd och helst läsa ett par böcker. Mitt softare jag säger att jag ska ta det lugnt - "hinn med det som du hinner, du har ej målat listerna under det året som du bott här - varför panikmåla nu?" (ja kanske just därför...). Men detta jag har en röststyrka likt en viskande lus, medan panikjaget skriker likt ett torterad gris. Således borde jag alltså få en jävla massa gjort - men NO, för det skrikande jaget väcker nämligen mitt tredje jag, nämligen det mentalsjuka jaget, som tenderar att hamna i stressförlamning, då inte mycket blir gjort förutom utgång på stan och kontotömning (på inredning dock). Men imorgon, då ska det bli ändring. Då ska jag upp i ottan och träna, sedan städa, få naglarna fixade, måla lister, sy gardiner + piffa upp vardagsrummet och köket med den nyinköpta inredningen. Förhoppningsvis hinner jag även ut till IKEA + ge mig ut på en kvällslöprunda innan jag lagar middag. Detta var i princip också vad jag sa till mig själv igår gällande idag - och jag trodde verkligen på mig, det gjorde jag - och det gör jag även ikväll. Så frågan är om det inte är det tredje jaget som styr mitt liv.... Hemsk tanke! Jag tror dock att det blir bättre när jag börjar jobba, då somnar de bajsiga jagen och lämnar istället företräde till de bättre, som nu ligger o vilar i väntan på bättre tider; men detta tror jag ifs varje augusti... Hur morgondagen blir kan jag bara svara på imorgon kväll, trots noggranna "att göra"-listor och allt. Förhoppningsvis kommer jag under natten att föda fram en ny Tess som är aktiv, positiv, systematisk och framför allt övernaturligt snabb!